Självskadebeteende i slutenvård

Den här texten bygger på artikeln Self-harm and attempted suicide within inpatient psychiatric services: A review of the Literature. Den är skriven av Karen James, Duncan Steward och Len Bowers och publicerad i International Journal of Mental Health Nursing (2012) 21, 301-309.

***

Många som lider av självskadebeteende lider också av psykisk ohälsa, och en del av dessa vårdas ibland i psykiatrisk slutenvård. Men att stötta personer som skadar sig själva i slutenvård kan vara svårt, och det finns inte särskilt mycket forskning som kan ge förslag på goda sätt att hjälpa. Tre forskare har gått igenom 88 vetenskapliga artiklar för att få en bättre bild av självskadebeteende och självmordsförsök i psykiatrisk slutenvård. 

Man såg stora skillnader i hur vanligt självskadebeteende var mellan olika avdelningar, men det verkade vara som vanligast på rättspsykiatriska avdelningar (forensic wards). Patienterna drog sig ofta undan för att göra sig illa, till sitt patientrum eller toaletten, och de högsta nivåerna av självskador var kvällstid. 

Den vanligaste anledningen till att patienter skadade sig själva på avdelningen var psykisk påfrestning (psychological distress). Det var också en tillförlitlig prediktor för att patienten skulle självskada dagen därpå. Patienterna beskrev att de, före självskadan, kände sig arga, upprörda eller ensamma. De beskrev också en inre spänning och depersonalisering (de kände sig stela, overkliga eller tomma). 

En betydande andel (44 %) av självskadeepisoderna föregicks av vårdrelaterade faktorer. Ju högre grad av övervakning och miljömässiga restriktioner som en patient utsattes för, desto högre blev risken att patienterna skulle komma att skada sig själva. En särskilt tydlig koppling till självskadebeteende sågs dels när patienter blev avskiljda (alltså satta ensamma i ett rum eller en del av avdelningen), och dels när deras önskemål nekades av personalen. Att känna sig kontrollerad av personalen var också något som kunde leda till självskada. När en patient skadat sig på avdelningen, ökade risken att andra patienter också skulle skada sig de kommande fem dagarna. 

Personalen hanterade självskadebeteende på olika sätt. De vanligaste var att på olika sätt prata med patienten, att fysiskt hålla fast personen (exempelvis i bältessäng) och att använda vid behovsmedicin. Andra sätt var att ta bort saker patienten kunde skada sig på, att upprätta kontrakt om att patienten inte ska skada sig, att sätta patienten i "time out", försöka distrahera patienten, hota med negativa konsekvenser av självskadan och terapeutiska interventioner. Ett fåtal studier undersökte effekten av åtgärderna, men man fann exempelvis att intermittent övervakning (när personalen tittar till patienten regelbundet, tex. var 15e minut) var kopplat till ett minskat självskadebeteende. Konstant övervakning (det som ibland kallas övervak eller extravak) var däremot inte kopplat till någon minskning av självskadebeteende, ibland kunde det till och med öka självskadebeteendet. Så kallade no suicide contracts, där patienten lovar att inte skada sig själv eller begå självmord, verkar inte fungera. Tvärtom var det vanligare med självskador bland patienter som hade sådana kontrakt. Vid en jämförelse mellan två sjukhus där ett använde kontrakt och det andra inte gjorde det, såg man att självskador och självmordsbeteende var vanligare på sjukhuset där kontrakten användes. 

/ Thérèse

Anledningar att inte skada sig själv

Att sluta skada sig själv är svårt. Vore det enkelt hade inte självskadebeteende varit ett så stort problem för så många som det är idag. Ett första steg till att sluta skada sig själv kan vara att öka sin motivation; är man motiverad är det helt enkelt lättare att stå ut när det känns motigt.

En metod man kan använda för att öka sin motivation är att skriva ner anledningar man kan komma på för att inte skada sig själv. Det spelar ingen roll om anledningarna är stor eller små, eller om någon annan skulle hålla med dig. Det viktiga är att det är anledningar som betyder någonting för dig. Det spelar inte heller någon roll om du har ett självskadebeteende eller om du skadar dig själv med mat, alkohol, sex, droger eller något annat.

Vilka är din anledningar?

/ Thérèse

Färdigheter

När man lider av ett självskadebeteende är livet ofta en kamp mellan de tankar och känslor som talar för att man ska skada sig själv, och de som talar emot det. Man väger argument fram och tillbaka, ibland landar det i att man faktiskt gör sig själv illa och andra gånger lyckas man låta bli. Som hjälp i den här processen kan man använda sig av färdigheter.

På IKOS hemsida finns en kortversion av en färdighetslista (och på föreningen SHEDOs hemsida hittar du en längre version). Men jag är intresserad av era förslag på färdigheter. Vad gör du när du vill skada dig själv? Har du några tips och trix att dela med dig av? Någonting som kan distrahera dig ett tag till det mest intensiva behovet av att skada dig lägger sig, eller kanske något som kan dämpa känslan? Kanske har du redan lyckats sluta skada dig själv, men vill tipsa om något som hjälpt dig tidigare. Lämna en kommentar här i bloggen eller på IKOS Facebooksida så fyller vi på färdighetslistan allt eftersom.

/ Thérèse, IKOS

Sys utan bedövning

Norska Aftenposten skrev häromdagen om Tonje som fick sina sår sydda utan bedövning. Det här är tyvärr ett problem som inte skyr några landsgränser, och som förekommer även i Sverige. När jag twittrade om det fick jag många upprörda reaktioner, som tyckte det det var förfärligt, men också ett par ifrågasättande. Varför skulle en läkare sy en patient utan att bedöva?

Samma ifrågasättande finns överallt. För hur kan man egentligen som patient bevisa att man har blivit sydd utan bedövning? Det är knappast så att den behandlande läkaren journalför att hen nekat sin patient lokalbedövning. På pappret är det här ett problem som inte finns. En norsk psykolog menar att det är en myt att patienter med självkadebeteende sys utan bedövning, eftersom hans patienter inte berättar om något sånt för honom. 

Tyvärr är det ingen myt. Det sker regelbundet att patienter får sina självtillfogade sår sydda utan bedövning - men hur ofta det sker är omöjligt att veta. Varför det sker kan man också bara spekulera i, men sannolikt har det att göra om okunskap i ämnet. Kanske vill läkaren skrämma patienten från att skada sig själv igen? Kanske tror läkaren faktiskt att patienten inte känner någon smärta, eftersom hen klarat av att tillfoga sig den smärta som självskadan innebär. Men att nekas bedövning, eller att inte ens bli erbjuden, är ett direkt övergrepp mot patienten och strider mot kravet på god vård i Hälso- och sjukvårdslagen. 

Har du blivit sydd utan bedövning? Tag kontakt med den klinik där du vårdades och för fram dina klagomål till klinikchefen. Du kan också kontakta patientnämnden i ditt landsting som kan hjälpa dig vidare. 

/ Thérèse, IKOS

Killar och självskadebeteende, del II

Idag berättar SVT Nyheter om självskadebeteende hos killar, och deras rapportering fyller en större kunskapslucka än den jag upplever att Kropp och Själ lyckades göra tidigare i våras. Än så länge finns två artiklar publicerade; den första med fakta om självskadebeteende hos killar, och den andra med en intervju med Georgios som själv haft ett självskadebeteende. Den personliga intervjun innehåller beskrivningar av självskadehandlingar, så jag ber dig att inte klicka på länken om du tror att du skulle kunna triggas av läsningen.

Rent allmänt kan sägas att det är fortfarande betydligt fler kvinnor än män som vårdas för självskadebeteende, och både bland kvinnor och män är det framför allt unga i åldern 15-24 som är särskilt drabbade. Genom åren 2002-2011 har en ökning skett, men som bilden nedan visar, var år 2008 kulmen för både kvinnor och män. Den här bilden visar dock trenden för självskadebeteende oberoende av ålder.

Källa: Sidan 12 i Socialstyrelsens bildspel som finns här.

När det däremot handlar om yngre män (15-24 år) är den ökande trenden tydligare; år 2002 vårdades 94 män per 100 000 personer för självskadehandling. År 2011 var den siffran 120 män per 100 000 personer, motsvarande en ökning på drygt 27 procent.

För unga kvinnor (15-24 år) har utvecklingen sett lite annorlunda ut, och följt utvecklingen för kvinnor överlag, sannolikt beroende på att de unga kvinnorna utgör en stor majoritet av alla kvinnor som skadar sig själva. Där kulminerade antalet vårdade år 2007, för att år 2011 vara nere på 275 fall per 100 000 personer. Det innebär en mindre ökning sedan år 2002 då antalet var omkring 265 fall per 100 000. Se bilden nedan.

Källa: Sidan 29 i Skador och förgiftningar behandlade i sluten vård 2011, Socialstyrelsen

Avslutningsvis har man också tittat på hur många unga män som vårdats för självtillfogad skada jämfört med hur många som vårdas för våld och misshandel av annan person. 2011 var första gången någonsin som det var vanligare för unga män (15-24 år) att vårdas för självtillfogad skada än för annans våld. Som jag skrev ovan vårdades det 120 män per 100 000 för självtillfogad skada - motsvarande siffra för våld orsakat av annan person låg på 110 män per 100 000 invånare. Observera att det här bara gäller just gruppen unga män som vårdats på sjukhus för självskador respektive annans våld; när det gäller personer som sökt till akutmottagning (men inte behövt läggas in) är det bland män fortfarande vanligare med våld från annan person än med självskador. Det samma gäller inneliggande vård på sjukhus för gruppen män oberoende av ålder.

Finns det några slutsatser att dra av det här? Många, så klart, men det viktigaste tror jag återigen handlar om att vi måste sluta osynliggöra killars självdestruktiva beteenden. Även om det sannolikt fortfarande är så att killar, i viss mån, skadar sig själva på andra sätt än vad tjejer gör, så måste vi också sluta tro att killars självskadebeteende är något exotiskt och vitt skilt från det självskadebeteende vi är vana att se bland tjejer. Den i särklass vanligaste anledningen till att man behöver vård på sjukhus för självskador är förgiftning; det gäller både män och kvinnor. Den näst vanligaste (specificerade) metoden för både män och kvinnor är att man skadat sig med skärande/stickande föremål - det är dessutom flera procentenheter vanligare att män vårdas för sådan skada än att kvinnor gör det.

Jag lutar allt mer åt att det inte går att gruppera tjejers och killars självskadebeteende som två åtskilda fenomen. Och så länge vi fortsätter fokusera på att försöka finna skillnader, så fortsätter killarna att osynliggöras.

/ Thérèse

Lästips för den intresserade med fördjupande statistik: 

Skador och förgiftningar behandlade i sluten vård 2011, av Socialstyrelsen. 

Självmord och avsiktlig självdestruktiv handling i Sverige, av Socialstyrelsen.

Läs även andra bloggares åsikter om självskadebeteende, självdestruktivt beteende, svt, nyheter, killar, män, kvinnor, tjejer

Killar och självskadebeteende

I morgon handlar programmet Kropp & Själ i P1 om självskadebeteende hos killar. Jag ska sitta i studion och diskutera tillsammans med Jonas Bjärehed och Theréser Sterner. Personligen tycker jag att det här är ett av de viktigaste mediainitiativen i ämnet som tagits på väldigt länge. Självskadebeteende är inget exklusivt tjejproblem, det drabbar både tjejer och killar, yngre och äldre. Bilden av självskadebeteende måste nyanseras och den stereotypa uppfattningen måste ifrågasättas. Därför tycker jag att Kropp & Själs program fyller ett viktigt tomrum.

I programmet berättar Anders Hagström om hur han levde med självsakdebeteende i flera år utan att någon uppmärksammade det. Jag hoppas och tror att det kan bli ett givande program med ett spännande samtal. Lyssna i morgon tisdag klockan 10.03 eller på webben därefter.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om killar, självskadebeteende, stereotyper, genus, kön

Hjälp en forskare!

Jag har blivit kontaktad av en forskare vid Luleå tekniska universitet som arbetar med en studie om tvångsåtgärder och självskadebeteende. Hon behöver fler deltagare till sin studie, och bad mig hjälpa till att sprida den här länken. Så här skriver de: 

Har du erfarenhet av självskadebeteende och har vårdats på en psykiatrisk vårdavdelning? Då är vi intresserade av att ta del av dina erfarenheter inom ramen för ett forskningsprojekt för att få ökad kunskap om betydelsen av individuella behov hos personer med psykisk ohälsa och hur dessa kan mötas i psykiatrisk vård. Syftet med denna studie är att identifiera alternativ till tvångsåtgärder.

Mer information samt länk till undersökningen hittar du här. 

/ Thérèse