Bruten tystnad

Vet ni - jag saknar er. Jag saknar bloggandet. Och jag blir alldeles rörd av kommentarer både här och på andra ställen med förhoppningar och uppmaningar att inte sluta blogga. Det värmer, verkligen.

Min tystnad är mångfacetterad men beror främst på tidsbrist och tveksamhet inför bloggens fokus. Här ligger många år av personliga berättelser som blir allt mer avlägsna. Ofta känner jag att jag vill radera dem, samtidigt är de jag. De har berättats och jag får fortfarande kommentarer på gamla inlägg som läses och uppskattas. Fokus i bloggen förskjuts allt mer från att ha ett personligt till ett mer professionellt perspektiv, men jag tror det förra vore mer uppskattat än det senare av er som läser. Jag står helt enkelt och väger, fram och tillbaka, fram och tillbaka och under tiden förblir här tyst. 

Kanske ska jag bara försöka skriva förutsättningslöst. Det fungerar ju (oftast) bra på Twitter. Där trivs jag. Där går samtalsvågorna höga och djupdykningarna fascinerar mig. Det är snabbt och interaktivt och just där jag är. Men nyanserna och de längre resonemangen får stå tillbaka för tempot och kärnfullheten. Kanske behöver jag trots allt båda dessa plattformer. Vi får väl se.

Tills vill jag passa på att berätta: studien om patienters upplevelser av vård för självskadebeteende som jag gjorde reklam för här i våras är äntligen klar och skickad till Socialdepartementet. Mitt varmaste tack till er som valde att ge mig och Sofia av er tid och ert förtroende genom att delta i studien. Den finns att läsa i sin helhet via den här länken. Kanske återkommer jag med ett eget inlägg om resultaten här på bloggen.

Allt gott!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om bloggande, självskadebeteende, identitet

Mataffärstabletternas livsfarliga biverkningar

För knappt två år sedan skrev jag ett kritiskt blogginlägg om den stundande avregleringen om apoteksmonopolet. Även om inlägget är mer subjektivt än vad det varit om jag skrivit det idag, är min poäng den samma. Och jag hoppas att jag kan få lov att uttrycka det i år, utan att för den sakens skull behöva figurera på GT's ledarsida ... Idag publicerar nämligen Svenska dagbladet en lång och mycket bra artikel om en av avregleringens sidoeffekter. Det handlar inte om vinsterna för föräldrar med skrikiga småbarn (som var det Göra Hägglund tryckte på i debatten i februari 2009), utan om det jag befarade skulle bli resultatet av den ökade tillgängligheten: det ökade antalet överdoser och självmordsförsök bland unga människor.

Enligt SvDs granskning har antalet patienter som vårdats för läkemedelsförgiftningar på Södersjukhuset i Stockholm fördubblats sedan år 2008. Alvedon (receptfritt läkemedel) är det i särklass vanligaste preparatet, och unga kvinnor är de vanligaste patienterna. På barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm ökade tablettöverdoserna med 20 procent förra året, och med ytterligare 5-10 procent i år. Även på BUP är de unga tjejerna som överdoserat Alvedon klart överrepresenterade. Trenden är den samma på BUP både i Göteborg och i Malmö. Vad som är riktigt obehagligt är att överdoser med värktabletter har passerat alkoholmissbruk och är nu den vanligaste orsaken till att en människa behöver en ny lever. Och som intoxikationspatient står du sällan överst på sjukhusens transplantationslistor.

Trots detta ser Göran Hägglund ingen anledning att se över åldersgränserna på försäljningen. På apoteken får vem som helst köpa receptfria läkemedel, medan man i mataffären måste vara arton år. Men jag undrar fortfarande varför en åldersgräns skulle hindra minderåriga från att få tag på läkemedel, när tonåringar i alla tider lyckats köpa både alkohol och cigaretter. Suicidologen Jan Beskow menar att mer än hälften av alla självmordsförsök är impulsiva. Vet man att Ica är öppet även på kvällen är det inte svårt att fatta beslut och ta en promenad till närmaste mataffär. Värre blir det när apoteket bara har öppet dagtid och man sedan får vända sig till ett jourapotek. I Danmark skärper man reglerna när det nu gått tio år sedan monopolet släpptes. Sammanlagt har försäljningen av receptfria läkemedel ökat med 85 %, men när det gäller receptfria värktabletter är ökningen hela 308 %. Antalet självmordsförsök med dessa värktabletter har föga förvånande med än fördubblats under samma tidsperiod.

Jag har all respekt för alla multisjuka, småbarnsföräldrar, gravida, influensadrabbade, allergiker och supermammor som lyfts fram som vinnare i debatten, men jag måste ändå ställa frågan: är det värt det? Är det denna tillgänglighet vi vill ha? Är den utveckling som skett i Danmark verkligen någonting eftersträvansvärt? Och var är rapporterna om den ökade överlevnaden och välfärden för reformens alla utlovade vinnare? Frånsett läkemedelsbolagen, så klart. De tjänar ju tveklöst storkovan.

/ Innie
Även i Aftonbladet, PS, DN, DagensMedicin
Läs även andra bloggares åsikter om Paracetamol, Apoteksmonopol, Avreglering, Överdoser, Självmordsförsök