"Varför skriver ni så mycket om detta? Självskadebeteende är inte direkt farligt, om man jämför med en psykos. Ändå handlar alla era "granskningar" om lätt störda unga tjejer som skär sig, istället för att psykiatrin inte kan ta hand om dem som verkligen är psykiskt sjuka. Att skära sig ibland är något som 1/3 ungdomar gör någon gång, inget att hetsa upp sig över. Om man har en depression är det ett ärende för familjeläkaren. Och sist, sluta tro att psykiatri handlar om social problematik. Det är sådant som Socialtjänsten (kommunen) ska hantera, inte medicinska specialister."
"Jag är psykiater, så tro inte att jag uttalar mig utan att veta vad det handlar om. Det är mig man träffar på psykakuten, för jag är den som jobbar där mest. Lyssna på oss proffs, så kanske vi kan komma åt problemen istället för att bara tycka."
"Jag är alltså psykiater själv, och den som tar emot de här tjejerna på akuten. Jag tror att jag vet vad jag talar om mer än många andra som är självutnämnda experter på vad psykiatrin ska hålla på med. Tänk om folk lyssnade på oss som är proffs, och följde våra råd. Då kanske vi kanske t.o.m. kunde lösa problemen."
De tre texterna ovan är skrivna av signaturen Archpsyche som kommentar på det här inlägget i Aftonbladets nyhetsblogg Sjukt Jobbigt. Archpsyche utger sig för att vara läkare, något som efter en enkel googling skrämmande nog tycks vara helt korrekt. Och så undrar folk varför det inte finns någon bra vård för personer med självskadebeteende, och varför det klagas så mycket på psykiatrin.
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om självskadebeteende, skrämmande, läkare, psykiatriker, vård, cynism
18 kommentarer:
Tack! för att du lyfte ut dessa korkade kommentarer och gjorde dem tillgängliga för fler än dem som läser sjukt jobbigt.. Jag har själv läst dem och kokat inombords, vilket sanslöst storhetsvansinne! Vart är ödmjukheten och självinsikten? Är det så han bemöter denna patientkategori på psykakuten får vi hoppas att han är ett undantag snarare än en regel.. phew..
Skrämmande verklighet!
Åh herregud! Skriver han så på riktigt? Nog för att jag tidigare vetat hur situationen kan vara inom psykiatrin, men, men, men...
Är han helt från vettet, eller är han bara ovanligt korkad?
Och som Anna skriver, är det såhär han möter sina patienter? Om han nu är läkare.
Anna J: Visst önskar man att personen är ett undantag, och det är hen väl på sätt och vis. Men tyvärr är vi nog ganska många som har negativa erfarenheter vad gäller bemötande av självskadebeteende. Så en raritet kan hen ju knappast kallas ...
Anonym: Verkligen.
Johanna: Jag vet ju så klart inte att Archpsyche verkligen är läkare. Men googlar man det namnet får man flera träffar, bland annat på twitter, till ett konto med samma namn som ägs av någon som också utger sig för att vara psykiater. På twitter finns också ett personnamn, och googlar man det får man träff i tex. Doktorsguiden. Så antingen har någon kapat en läkares nick (vilket ju är oschysst men säkert möjligt) eller så är det en läkare på riktigt!
Blev så alldeles kall av ren fasa och rent ursinne när jag läste de där kommentarerna - men eftersom jag, via dottern, s a s, har tillbringar mycket tid på slutna avdelningar/behandlingshem så har jag hört historier om tjejer som inte får lokalbedövning när de ska sys eftersom "du har ju gjort det själv, vi slösar inte resurser, du tycker tydligen om smärta".
Har också mött läkare som likt den där personen förminskar inte bara min dotters smärta och lidande utan henne som människa, vilket givetvis trycker henne djupare i skiten.
Jag hoppas och ber att människan inte är läkare på riktigt. Om hen är det: hur många liv har hen på sitt samvete, kan man undra?
Usch va arg jag blir när jag läser det här! Vilken idiot!!!
Jag blir mörkrädd, även om jag inte är förvånad. Många har berättat om möten med läkare som har liknande åsikter. Om att de har nekats hjälp eftersom de inte varit sjuka "på riktigt". Ungefär som att uppmana personen i fråga att gå hem och åsamka sig ännu värre FYSISKA skador för att få hjälp. Usch.
Den läkaren skulle jag inte vilja träffa på!!!!!! Hjälp! Jag blir verkligen mörkrädd :-S
Min erfarenhet är att många läkare (särskilt akutläkare) har den här inställningen till psykisk sjukdom och ohälsa. I motsats till vad Archpsyche tror, är det inte "lätt störda unga tjejer" som skadar sig, utan ofta personer med svåra bakomliggande sjukdomar som t.ex. bipolaritet, allvarliga depressioner, ätstörningar och psykoser. Och oavsett graden av störning eller sjukdom har alla rätt till adekvat vård.
I en akut situation är det inte helt ovanligt att bli bemött med kommentarer om att man tar upp tid, är jobbig eller oartig, när man egentligen behöver ett professionellt bemötande, och få bra hjälp. Att skicka hem en patient som är självmordsnära är givetvis helt förkastligt, men inte alls ovanligt.
Jag tror problemet beror på extremt stressad vårdpersonal, okunskap och att självskador kan vara oerhört provocerande för vissa personer, även för läkare och andra behandlare. Kanske en förklaring, men ingen ursäkt. Man ger knappast en överviktig hjärtpatient sämre vård för att personen medvetet har skadat sin kropp genom att äta för mycket.
/Linda
Jag hävdar bestämt att bara för att man klarar av att läsa sig till en utbildning så innebär det inte att man är en kompetent person eller ens speciellt lämplig. Det måste ju nämna stolpskott vara en bekräftelse på.
Jag har träffat på en hel del utbildade folk under åren som inte fattat det där med psykiatri alls..Skrämmande..
Mummel: Jag beklagar verkligen din dotters erfarenheter, men tyvärr tycks det inte vara helt ovanligt. Jag undrar om patienter med självskadebeteende är särskilt utsatta för dåligt bemötande. Tror att många kan uppfatta problematiken provocerande och i brist på förmåga att hantera sina egna känslor, lägger man över det på patienten.
Caroline: Ja, det är tragiskt.
Angelica K: Det blir ju tyvärr många gånger resultatet. Och som jag skrev till Mummel här ovan så undrar jag ibland om personer m självskadebeteende är särskilt utsatta. Tror de flesta i psykiatrin har lättare att hantera en ren depression tex.
Jozzan: Ja, usch =/
Anonym/Linda: Jag är övertygad om att självskadebeteende förekommer både hos personer som över huvud taget inte lider av någon psykisk sjukdom, så väl som hos dem med tyngre psykiatrisk diagnostik. Men som du skriver så ska ju det självklart inte spela någon roll för bemötandet. Jag är nog inne på ungefär samma förklaringsmodell som den du beskriver. Även om den inte är en ursäkt så vore den ju någonting att utgå från om man faktiskt vill satsa på patienterna.
Pat Punkt: Kan inte annat än att hålla med dig. Andelen kufiska psykiatriker tycks vara skrämmande hög; lite kaka söker maka kanske? ;-)
Jag blir rädd, riktigt rädd, när jag läser detta.
Jajja: Jag också ... =/
Intressant att läsa dessa kommentarer. Ni blir "rädda" och "mörkrädda" etc. Men vad är det i det jag skriver som inte stämmer? Enkla depressioner ÄR familjeläkarärenden, på samma sätt som man inte går till en specialist med varje högt blodtryck. Psykiatri är en specialistsjukvård för behandlingsbara medicinska tillstånd, inte en allmän tycka-synd-om-inrättning. Social problematik ÄR en kommunal angelägenhet. Återstår då att reagera på tonen. Trist att man inte fokuserar på vad som sägs, då kanske vi kunnat närma oss en saklig diskussion.
"psykiatri (nylatin psychiatri´a, av psyke och grekiska iatreia [-trεi´a] 'läkekonst'), själsläkekonst, medicinsk specialitet som har psykiska störningar, deras yttringar, orsaker, behandling och förebyggande som ansvarsområde. Den moderna termen psykisk störning i stället för psykisk sjukdom innebär ett avståndstagande från ett renodlat medicinskt sjukdomsbegrepp. Den markerar att en helhetssyn präglar verksamheten så att psykologiska och sociala faktorer ges samma vikt som biologiska vid analys av orsakerna till och utformning av behandlingen av psykiska störningar hos varje enskild patient."
"psykiatrisk behandling. Liksom orsakerna till psykiska störningar kan vara somatiska, psykiska, sociala och ärftliga..."
Jag tycker att nationalencyklopedin på ett enkelt sätt förklarar att även sociala faktorer kan vägas in då man pratar om psykiatri och att det nuförtiden inte enbart handlar om "behandlingsbara medicinska tillstånd" som du Archpsyche verkar anse.
Visst måste man väga in sociala faktorers påverkan i diagnostik och behandling, även om det knappast råder konsensus om den definition som du citerar. Och jag tillhör inte den falang som förespråkar ett rent neurobiologiskt angreppssätt. Men inget av detta ändrar att det jag sagt i sak är rätt. Okomplicerade depressioner ÄR inte en fråga för specialistvården. Mellan 30% och 50% av alla ungdomar skär sig och/eller har självmordstankar. Det är närmast ett normaltillstånd och heller ingen fråga för specialistvården. Vi har begränsade resurser och behöver prioritera behandlingsbara medicinska tillstånd, och i den diagnostiken och behandlingen tas hänsyn till sociala faktorer.
Varför är alla experter på psykiatri, när ingen skulle komma på tanken att ha synpunkter på kirurgens arbete. Vår verksamhet vilar på solidare vetenskaplig grund än kirurgens, och ändå är det så.
F.ö. rekommenderar jag Wikipedias definition, som citerar ledande psykiatrer. Den ger en mer rättvisande bild av vad vi hpller på med.
Archpsyche;
Vad jag vet är det inte enbart ungdomar som skär sig, och att det skulle röra sig om de siffrorna du påstår... källa tack.
Kirurgen behöver inte ha samma kompetens att ta hand om ett PSYKE som en psykiater. Kirurgen ska "bara" lappa ihop så att säga, medan en psykiater måste tänka ett steg längre och se om personen är en fara för sig själv eller andra. Därför kritiserar jag inte kirurger på samma sätt. Bemötande av sådana som dig leder oftast till en ökad ångest, vilket leder till ökad risk för självbestraffning och så är man tillbaka där man började.
Förstår inte hur du kan tycka att självskadebeteende mynnar ut från en "okomplicerad depression". Förstår du ens varför man skadat sig? Jag började skada mig i tonåren och nu visar det sig att jag har kroniska problem och alltid kommer vara inom psykiatrin. Fick gå MBT och har tack vare detta ingen terapeut idag. Utan denna terapi hade jag med största sannolikhet varit död, helt enkelt. Snälla, förklara hur asperger syndrom, bipolaritet typ I och dissociativt syndrom kan bero på en okomplicerad depression? Har polymedicinering idag, någonting som husläkare inte är utbildade inom. Psykiatrer som du har, eller ska iaf ha, den kompetensen.
Archpsyche, dvs Johan Björstad är aktiv på Aspergerforum. Det framkommer tydligt där att det är han som skriver eftersom jag är sjuksköterska och har jobbat en hel del med honom. Helt klart har har Asperger, det framkommer i forumet och eftersom jag tyckt att han varit så märklig så googlade jag på honom och fick fram detta genom hans alias, Archpsyche. Kanske därav hans märkliga kommentarer för han beter sig likadant i verkligheten.
Skicka en kommentar