"Att framförallt flickor och unga kvinnor som mår dåligt skär sig i till exempel armarna har blivit ett alltmer uppmärksammat problem. Men vården av dem har brister, och det finns för lite kunskap om vilka insatser som fungerar.
[...]
De patienter i Skåne som mår allra sämst klarar inte regionen i dag själv att ta hand om. De vårdas framför allt på rättspyk i Växjö, vilket har kritiserats hårt. Men det ska det nu snart vara slut på.
– Jag ser att inom något år måste vi ha utvecklat bra strukturer och bra verksamhet på hemmaplan, så att vi inte behöver skicka fler, säger P-O Sjöblom.
Så då ska det finnas en instans i Skåne som klarar av de här patienterna?– Ja, det måste det göra. Annars har nog jag fått sluta."
Citatet ovan är hämtat ur en intervju gjord av Sveriges Radio P4 den 8 februari 2012 (jag skrev om det här). Det är på dagen ett år sedan P-O Sjöblom satte sitt jobb på spel för patienter med självskadebeteende. Lovvärt eller dumdristigt spelar egentligen ingen roll, frågan är varför han gjorde det, och vad som har hänt sedan dess.
Det är klart. I intervjun sa han inte att det skulle finnas en instans inom ett år. Han sa inom något år. Inte heller sa han att Region Skåne inte skulle ha några patienter på rättspsyk efter den här tiden, utan att de därefter inte skulle behöva skicka fler. Sensmoralen av intervjun går däremot inte att ta miste på - Region Skåne lovar att bli bra på vård för självskadebeteende, och de ska bli det snart!
Nio och en halv månad efter uttalandet, den 25 oktober 2012, svarade P-O Sjöblom på ett mail där jag efterfrågat vad som hände i det regionala projektet. Han skriver: "Vad gäller Skåne-satsningen så har vi inte riktigt påbörjat den processen på allvar (i avvaktan på budget 2013 som offentliggjordes idag)." I november skulle han samla en grupp för att planera det fortsatta arbetet, och lovade återkomma till mig när tankarna började klarna lite mer. Det har de uppenbarligen inte gjort, för han har inte återkommit.
Idag vårdas 24 personer på rättspsyk för självskadebeteende. 24 kvinnor som inte dömts för brott, vårdas på olika rättspsykiatriska kliniker för att sjukvården fortfarande inte lyckats ta fram en alternativ lösning. För att Socialstrelsen vidmakthåller sitt beslut att inte förbjuda sådan vård, och för att SKL misslyckats med att motivera sina medlemmar att själva lösa problemet.
Vem tar egentligen ansvar för de 24 kvinnorna på rättspsyk? För de oräkneliga patienter som, likt Pia eller Nora blivit sjukare i vården? Socialdepartementet eller regeringen gör det inte. Socialstyrelsen gör det inte. SKL gör det inte. Landstingen gör det inte. Det räcker inte att prata, utreda, skapa hearings eller granska längre. Någon måste agera och jag kan omöjligt tro att det ansvaret ligger på mina, Sofias, patienternas eller de anhörigas axlar.
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om självskadebeteende, region skåne, självskadeprojektet, förändring
3 kommentarer:
Kan vi arrangera en fritagning?
Emelie: Eftersom många av dem vårdas på rättspsyk i Växjö, där murar och rastgård ser ut som på bilderna i det här inlägget http://tankestormar.blogspot.se/2008/10/rttspsyk-n-en-gng.html skulle jag säga nej. Och tyvärr är det ändå halva problemet - det finns ingen annan vårdenhet som kan ta över dem. Och eftersom de är så söndervårdade skulle många av dem inte överleva i friheten utanför sjukhuset. Tyvärr. :(
Menar du allvar emelie är det ett seriöst förslag Är det etiskt försvarbart enligt dig att använda våld och begå brott för att få ut tjejerna där ifrån och fysiskt attackera personalen och även polisen som kommer larmas och komma dit
Hur förhindra att inte patienter med kriminell bakgrund också tar sig ut under tumultet är en annan delikat fråga
Blir minst lika riskabelt som att frita fångar från ett vanligt fängelse och stor risk att människor skadas Misslyckas operationen får nog alla inblandade skaka galler bra många år framåt
Skicka en kommentar