Att bli frisk från en ätstörning del IV; vikten av vikten

Visste du att anorexia nervosa, eller bara anorexi, är den minst vanliga av alla former av ätstörningar? Omkring en procent av alla tjejer i den så kallade riskåldern (13-30 år) är drabbade. Av killarna är siffran omkring 0,1 procent. Typiska kännetecken vid anorexi är att den drabbade väger mindre än 85 procent av den förväntade vikten, har en kraftigt störd kroppsuppfattning, lider av viktfobi och är livrädd för att gå upp i vikt. 

Visste du att bulimia nervosa, eller bulimi, är dubbelt så vanligt som anorexi? Omkring två-tre procent av tjejerna i riskåldern lider av sjukdomen. Även vid bulimi räknar man med att det finns ungefär en tiondel så många drabbade killar som tjejer, alltså omkring 0,2-0,3 procent. Precis som anorektikern är bulimikern rädd för att gå upp i vikt, och svälter sig själv i perioder som varvas med hetsätningar. För att undvika att gå upp i vikt kompenserar bulimikern hetsätningen, exempelvis genom att tvinga sig själ att kräka eller genom att motionera kraftigt. Bulimi är för många förknippat med stark skam och många lider av sjukdomen under lång tid innan de söker hjälp. En bulimiker kan vara både normal-, under- som överviktig. 

Visste du att den så kallade atypiska ätstörningen, som också kallas ätstörning utan närmare specifikation (UNS) är den absolut vanligaste formen av ätstörning? Ibland kallas den atypiska ätstörningen lite slarvigt "ätstörning light" vilket är gravt missvisande. Personer med ätstörning UNS kan ha ett minst lika stort lidande som de med anorexi eller bulimi, inte minst beroende på denna missuppfattning som kan försvåra för dem att få hjälp. Vid en atypisk ätstörning uppfyller den drabbade inte samtliga diagnostiska kriterier för anorexi eller bulimi, men har ett stört ätbeteende och stark matrelateradångest. Man vet inte hur många som är drabbade, men man tror att det är mellan tre och sex procent av dem i riskåldern (alltså lika många som de som lider av anorexi och bulimi tillsammans). Vissa studier visar att upp emot tio procent av tjejerna i riskåldern lider av en atypisk ätstörning.

Trots att anorexi är den minst vanliga av ätstörningar, så är det nästan alltid den som uppmärksammas. Trots att anorexi är den minst vanliga av ätstörningar, så finns en djupt rotad föreställning om att en person med en ätstörning är mager och utmärglad. Eller med andra ord - är du inte kraftigt underviktig så är du inte sjuk.

Men nu är det ju faktiskt så, att en ätstörning inte sitter i vikten. Av de tre typerna och ätstörningar jag skriver om här (och fler varianter finns, tex. ortorexi och hetsätningsstörning), är det bara en som har ett viktkriterium. En ätstörning sitter inte i vikten utan i tankarna, i känslorna och i beteendet. Det innebär också att det inte främst är vikten som måste förändras - utan tankarna, känslorna och beteendet. Lyckas man få ordning på dessa kommer vikten helt naturligt att justeras *. 

Det går inte att bryta självsvält genom att fortsätta att bara äta sånt som känns tryggt och säkert. Inte heller går det att bryta ett hetsätningsbeteende genom att aldrig gå emot en impulsen att hetsäta eller kompensera. Därför: för att bli frisk från en ätstörning måste man våga utmana sina tankar och tänka om. Man måste våga utmana och ifrågasätta sina känslor. Och man måste våga bryta sitt invanda beteende. Det här är sånt man inom vården kan få viss hjälp med, MEN! Det största arbetet vilar alltid på de egna axlarna. Ingen annan kan förändra dina tankar, känslor eller ditt beteende. Det är din uppgift. Mer om den i kommande inlägg. 

/ Thérèse

* För tydlighetens skull: det finns fall där en mycket låg vikt utgör ett problem för sig. Då måste den självklart behandlas separat tills patienten är utom fara. Men det gäller en mycket liten del av alla som drabbas av en ätstörning.

Ett exempel på referens. Fler finns hos Anorexi-Bulimi Kontakt där du kan läsa mer om Anorexi, Bulimi och Ätstörning UNS. 

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om sjukvård, psykiatri, ätstörningar, anorexi, bulimi, atypisk ätstörning, självsvält